Knaada

22 september 2010 16:57

Visst går det fort, hjälp vad stora dom blir!

Anna

22 september 2010 18:50

ja tänk att det inte alls va så länge sen de låg å guppade inne i maggen... å nu är de små personer som skrattar å smackar å står i... :)

Mamma Blå

23 september 2010 09:10

Sååå söt han är, jag håller med er, det går fort, fort, fort. Man får passa på att njuta medan man kan. :)

Anna

27 september 2010 22:24

samtidigt känns det helt omöjligt att den här lilla majskrokssmaskaren ska krypa runt... å prata.... å göra allt det som storebror nu kan... men så blir det ju!