Klicka här för webbversionen

Hemma hos Yrla

Julkortspyssel

Av Anna - 2010-12-19 22:15

Det blev lite försenat i år... julkortspysslet... Lilleman Bus var klar med sitt pyssel redan i början av december, men å andra sidan gjorde han bara ett kort så...

Här kommer en liten kavalkad... :)

Pyssel och bus

Dela · Kommentera

Förra fredagen hoppade jag på ett tåg som tog mig en hel massa år tillbaka i tiden... hem till mina vänner. Jag märkte ganska snart att jag inte var van att skratta så mycket för det blev skratt träningsvärk :)

Ni vackra underbara fantastiska människor som bara finns där när ni behövs som allra mest, livet tuffsar och ruffsar oss, men våra skratt och bus och dunk under bordet finns alltid där :) Tanten Grön, Mamman Blå, Hon med de liderliga ögonen och Farbror rockstjärna...

Jag älskar er!!!

Mina bloggers in crime: Tant Grön å Mamma Blå :)

30 dagar

Dela · Kommentera (1)

Dag 6 - Min dag

Av Anna - 2010-11-27 17:57

Så har vi haft en sjuk-hemma-från-dagis vecka igen. Denna gång med hosta, snor och feber och ingen är glömd eller förbisedd. Nu börjar det gå åt rätt håll igen. Lilleman Bus var först, sedan jag, sedan Klimpen och så Pappa Bus och vi frisknar till i samma ordning också... :)

Min dag idag... jo ser ni... det vankades julmarknad, som alla andra år, och vi brukar alltid köpa krans till dörren, men eftersom det skulle bli 14 minus idag så kändes det inte riktigt bra att dra ut en hostig liten Klimp...

Skam den som ger sig... jag visste att söta granne skulle in en sväng så jag frågade om det fanns någon plats i bilen för min lilla rumpa och ja! det gjorde det! Hon ville först in och titta på sin stora pojke som hade hockeymatch och jag är inte den som är den så jag tänkte att jag kan hänga på.

När jag skulle gå så blev Lilleman Bus ledsen, han ville också följa med på julmarknad så jag nämnde det för söta grannen innan vi åkte, ja men han kan väl följa med sa hon och så packade vi raskt in unge och vagn med varma varma fårfällen i bilen och lämnade Pappa Bus och Klimpen hemma för host och mysdag...

Lilleman Bus tyckte att hockeymatchen var skoj, och satt faktiskt still en stund, men sedan ville han ut på upptäcktsfärd så vi lattja runt lite där...

Stora Pojkens lag vann hurra! och vi hejjade och dansade...

Jag ska också spela hockey mamma sa Lilleman Bus, men då får du åka på isen och hålla i mig... sötnosen :) jag ska påminna honom om det när han har åldern inne för hockeytränande sedan...

Sedan var det dags för marknad och letande efter tomten... Lilleman Bus hade ett mission, han skulle berätta för tomten om Fiffi Förgätmigej landskapet han vill ha i julklapp.

bilden är lånad här

Innan vi hittade tomten hittade vi en brandmanstomte som bara hade luva och inget skägg (!) och som gav Lilleman Bus en brandhjälm och en tidning om en apa som lär barnen brandskydd - woooow dagens höjdpunkt!

Efter en massa nödvändig shopping så hittade vi till slut tomtefar, men då vågade Lilleman Bus inte prata med tomten... inte ens ta emot den god pepparkaka som tomten bjöd på... så mamman berättade för tomten om Lillemannens julklappsplaner och det skulle tomten komma ihåg lovade han... så nu är det bara att hålla tummarna! :)

Sedan blev 14 minus för kallt även för oss så vi köpte krans till dörren och masade oss hemåt för tefika med köttbulle och rödbetssallads tekaka - mums!

Så har jag hängt ny stjärna i vårt sovrumsfönster, lagat ugnstekt farligkorv med kokt potatis, kidneybönor och broccoli - mmmhmm smask!

Klimpen sover nu, Lilleman Bus ska hoppa ner i sitt kvällsbad, fast han var visst inte badnödig sa han just och när disken är omhändertagen så blir det nog att sjunka ner i soffan med ett glas julmust och njuta lite av Så mycket bättre på 4an... tja en ganska bra dag om jag får säga det själv :)

30 dagar

Dela · Kommentera (1)

Dag 5 - Vad är kärlek?

Av Anna - 2010-11-22 10:21

Kärlek... jag älskar min familj, mina barn och min man...

Vi har känt varandra i halva våra liv Pappa Bus och jag, och jag blir fortfarande knäsvag när jag ser honom.

Visst kan vi vara oense om saker och ting och ibland blir det höjda röster i huset, men det slutar alltid med en kram och vi har en tro på att tillsammans klarar vi allt...

Moderskärleken då... när jag väntade Lilleman Bus så trodde jag att bara man fick se det lilla knytet så skulle känslorna välla fram. Så blev det som det blev, en tuff graviditet och sjukhusvistelse sista veckorna och så en igångsättning som var en mardröm.

Då, när det hände, så bara körde jag på, överlevnadsinstinkten tog över... men nu efteråt och framförallt i tankarna inför andra barnets födelse så har jag förstått att den där igångsättningen påverkade mig mer än vad jag trott. Den hjälpte inte heller, jag kom inte igång och till slut blev det ett akut kejsarsnitt.

Jag fick se Lilleman Bus nästan så fort han var ute, sedan var det brått till gänget barnläkare som väntade på den lille busen och jag sade till Pappa Bus att du följer med bebisen, jag klarar mig.

Bebisen mådde bra, men han var liten och frusen så tillbaka på förlossningsrummet fick han ligga under värmelampa och sedan när vi kom ner på bb avdelningen och egen sal så var det dags för matning och blöjbyte och eftersom jag låg där jag låg så fick Pappa Bus ta hand om det. Det gick flera timmar innan jag fick hålla i Lilleman Bus och då var han bara som en bebis vilken som helst... och sååå liten!

Det var inte förrän vi kommit hem och fått vara för oss själva lite som moderskärleken vällde fram...

Andra graviditeten och förlossningen påminde mycket om den första, tuff och framförallt tung, det här var ingen liten bebis och det tyckte jag bara var skönt.

Kejsarsnitt även denna gång, och jag fick se det lilla skrynklet så fort han var ute, men! den stora skillnaden var att när vi kom tillbaka på förlossningsrummet, innan min bedövning hade släppt, så fick jag honom på bröstet och fick se det där buffandet och letandet efter bröstet och maten.

Och när han hittade det och började snutta, åh kära det bara bubblade upp kärlek.

Det första mötet hade inte Lilleman Bus och jag, och det betydde jättemycket för känslan av att det här är mitt älskade lilla barn...

Nu kan det låta som att jag gillar Klimpen mer än Lilleman Bus och så är det självklart inte...

Lilleman Bus och jag har fått kämpa lite mer, det tog lite längre tid att hitta det däringa bandet, men det finns där det kan jag lova. Lejonmamman ryter i om något av barnen är hotat, var så säkra :)